PUH....så kan man tänka när man hör att fler och fler barn behöver hjälp med sitt språk och tal.
Vad det beror på kan man fundera över och hoppas att forskningen fortsätter att titta närmare på. En stor det av samspelet mellan människor sker verbalt, med ordens hjälp. Med ett utvecklat språk och en välutrustad begreppsapparat ökar barns förmåga att fungera socialt. Det är med orden vi beskriver omgivningen för varandra och får den bekräftad. Det är med orden vi försöker tala om vad vi känner och önskar. Med orden försöker vi lösa konflikter - i bästa fall. Vi funderar dagligen, tillsammans med er, på hur man bäst kan stärka barnens språk, ordförråd och begreppsbildning, utifrån att det är fler och fler barn som behöver hjälp med sitt språk, framförallt ordförrådet och begereppsbildningen. Då vi lever i ett kommunikationssamhälle, där tal och språk blir allt viktigare, kan vi bara konstatera att det är förskolan som lägger grunden till detta livslånga lärande. Om vi går in på två av våra styrdokument, Förskolans läroplan och FN:s barnkonvention, så finner vi bl.a. att: -förskolans mål är att ge barn möjligheter att utveckla ett rikt talspråk så att de kan uttrycka tankar, känslor och kommunicera med andra. Barn ska också ha möjlighet att utveckla sitt ord- begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord. -Barnkonventionen slår fast barns rätt till ett eget språk, egen kultur och identitet. Barn har rätt att uttrycka sin mening i frågor som berör dem - de har rätt att framföra sin åsikt och få den respekterad. Det som starkast betonas i dessa dokument är den demokratiska rättigheten att få ett fungerande språk. På sikt är det också en jämlikhetsfråga att vi alla kan göra oss hörda. Vi behöver bara fördjupa oss i läroplanen och barnkonventionen för att förstå att vi måste hitta metoder för att utöka och befästa barns ordförråd. Därigenom ger vi barnen en gedigen grund för vidare språkutveckling i skolan, gymnasiet, universitetet och resten av livet. Det är viktigt att skilja på tal och språk. Talet är det konkreta uttrycket för språket. Språket är det abstrakta , som sitter inne i hjärnan. Det är viktigt att vi förvissar oss om att barn förstår vad vi säger. Utan språkförståelse kan vi inte förvänta oss att barn utvecklar tal. Ordförråds- och begreppsluckor kan vara svåra att upptäcka. Barn härmar ofta ord och fraser utan att förstå. Därför måste vi tänka på att förklara ord - särskilt de abstrakta. För att förstå ord som varmt, kallt, sött, surt måste man få använda sina sinnen. Om barn ska kunna utveckla sitt språk måste de få ett som utgår från den egna kroppen, rummet och den närmaste omgivningen. Vi vuxna behöver använda oss av ett konkret och beskrivande språk för att få barnen att förstå vad vi menar. Hur lär vi oss språket? Hur lär vi oss ord bäst? Hur blir orden till begrepp för oss? Ibland får vi djupa upplevelser som ristar spår i vårt medvetande och ger outplånliga begrepp om vad ordet egentligen står för. Det är dock inte alltid vi får sådana upplevelser kopplade till språket. Därför behövs upprepandets sköna konst (ibland blir det tjat) som en genomtänkt metod när det gäller att få orden att 'fastna' hos vissa barn. När blir ordet 'sked' ett begrepp för barn? Från början kanske man blir : -matad med sked -försöker gripa skeden -smakar och biter på skeden< -kastar skeden i golvet om och om igen -ser andra äta med sked och börjar ana dess användbarhet -lär mig äta med sked -min inre bild av sked kanske blandas ihop med 'gaffel' -äter glass/fil/soppa med sked< -min inre bild av 'sked' börjar bli tydligare 'min inre bild av 'sked' har blivit ett begrepp som fördjupats och befästs. Här blir Piagets forskning mer konkret för oss gripa för att begripa och därmed bilda begrepp om saker och ting. Forskarvärlden är tämligen ense om att barns förmåga att lära språk är medfödd, men för att den ska utvecklas behövs samspel samvaro samtal med betydelsefulla vuxna. ----- Kroppskännedom. Har jag kroppskännedom kan jag lättare tala om att jag har ont i fingret. Kan jag relatera till min kropps olika delar har jag ett grundordförråd att utgå ifrån.Det finns barn som inte kan namnen på sina olika kroppsdelar. T.ex. en 5-åring som inte kan tala om namnen på fingrarna. Det skapar osäkerhet hos barn att inte kunna. Barn skapar strategier för att undvika att hamna i situationer där de känner sig osäkra i språket. En rolig kroppslek är följande ramsa: Nicken, pricken häl och tå Vad är det jag pekar på? Den här ramsan kan man börja med när barnen är små. Börja med kroppsdelar som du vet att barnet är bekant med. Långt upp i åldrarna kan barn ha svårigheter med att veta vad man pekar på om man inte ser själva kroppsdelen. Med den här ramsan kan man förvissa sig om att barnen har rätt namn på rätt kroppsdel t.ex. att en fot är en fot och inte ett ben. När de blir större kan man göra det svårare genom att låta dem blunda samtidigt som man säger ramsan och vidrör kroppsdelen. Arbetet med kroppskännedom ger mycket språk bl.a. olika ordklasser som:substantiv (även singular och plural) hand/fingrar.... adjektiv,stor/liten.... verb vinka/springa.... pronomen min/din.... prepositioner i/på/under.... negationer (inte-ord) inte min fot.... antalsuppfattning två öron, fem fingrar.... färger brun/blå/röd.... Olika lekar där hela kroppen får vara med är en rolig väg till språkförståelse. Se t.ex. 'Vägen till språket' av Monica Centerheim-Jogeroth och texten 'Roligt, gåtlikt, språkligt'. Gå gärna till vår litteratursida för flera tips! Det finns mycket på förskolan som är alldeles gratis. Tänk bara på alla ord som finns i rummet! Gör en lista! Vår lista har 68 ord. hur många ord får ni ihop i ert rum??? En rolig ordelk - 'frågesport för små barn: Vi använder oss av ord som finns i rummet genom att föreslå att barnen ska göra olika saker t.ex. - kan du gå fram till det lilla runda bordet och sätta dig vid det? - kan du gå fram till dörren och ta i handtaget Börja med ord som är bekanta för barnet. Denna lek kan man göra en kort stund mellan olika aktiviteter och med en mindre grupp. Öka svårighetsgraden vartefter barnens språkförmåga växer. Ta gärna med olika ordklasser.